Jag är så jävla trött på det här, trött på allting. Vad man än gör, hur man än gör det så går det rakt jävla åt helvete. är så jävla trött på att ingen lyssnar, folk kommer och går. Kommer och vill ha lite sällskap, ringer när det inte finns någon annan att ringa, snackar med en när den känner för det. Säger en sak men menar en annan. Är så jävla trött på skit snacket, är trött på det fula facet som lyssnar och leker intresserad när orden bara går in genom ena örat och ut genom andra. Jag är trött på att sitta här i mitt jävla fönster och undra vart jag egentligen ska ta vägen, vart fan är jag påväg? Jag leker med folks känslor utan att jag ens tänker på det, jag vet inte vem jag är längre, jag vet inte vem jag har varit och jag vet inte vem jag kommer bli. Jag saknar så jävla mycket, jag saknar min finaste pojkvän jag en gång hade. det tog slut. varför? för jag är så jävla dum i huvudet och drar förhastade slutsater i stort sätt hela tiden, när man bara säger något och ångrar det dagen efter, jag önskar jag hade väntat tills den där dagen som kommer efter och känt den där känslan om det jag gör verkligen är rätt val. men hur vet man vad som är rätt val. det vet man inte, det märker man efter. Jag är trött på att gråta, jag bara gråter och gråter, för vad? jag vet inte, bara för att det inte blir som jag vill, för att jag inte vill bli mer sårad. jag vill inte att folk ska utnyttja mig längre, jag vill inte att folk ska snacka skit bakom min rygg längre. Jag vill höra orden 'jag älskar dig' men inte från vem  som helst, det finns någon speciell som jag skulle göra allt för att få tillbaka. Men det går inte, det är försent, det vet jag också. Men jag önskar, jag önskar så jävla mycket att allt bara kunde bli som det var, att jag någongång bara kan få bestämma själv. Bestämma över mina egna val, jag vill inte att någon går bakom mig hela livet och säger till mig vad jag får och inte får. Jag vill bli 18 och göra vad fan jag vill. Jag har tappat hjärtat i knät, det har ramlat ner på marken och folk har gått på det, blivit krossat totalt. Du som var min andra halva, du tog med dig halv mig när du gick. du gjorde mig hel, men nu sitter jag här halv. Snälla gör mig hel igen. Det är bara du som kan det, det finns bara en kille på den här jävla jorden som känner mig som jag är, det är du som känner mig bäst, du känner mig bättre än jag känner mig själv. Ingen vet hur vi hade det, ingen. Bara du och jag när vi var tillsammans fanns det inget som kunde stoppa oss, vi gick genom eld och vatten tillsammans, ostoppbara. Folk kollade snett och hade sina åsikter men vi gick vidare, hand i hand. Bara du och jag. när du höll om mig på det där sättet som bara du kan. Folk har inte en aning. när jag försöker berätta tar det bara stopp, det går inte. folk förstår inte, det finns inte så fina ord som det behövs för att förklara det vi hade. Jag slår handen i väggen, slår och slår, men jag känner inget. allt jag känner är allt som jag bär på, alla jävla tårar som rinner ut, men det gör inte ont. hur mycket jag än slår kommer det aldrig göra så ont så jag slutar. Jag slår tills jag har brytit alla ben som finns i handen. Men känner ingenting. Din närhet gör mig så jävla svag, när du stod framför mig och kollade ner på mig, rakt i ögonen, den bilden kommer upp i mitt huvud så fort jag hör våra låtar, dom vi alltid lyssnade på tillsammans. Du gör mig knäsvag..